Planering inför forumet

Ilördags hölls Socialistiskt forum, som i år hade 10-årsjubileum, i ABF-huset i Stockholm. Likt förra året var det bättre än förra året, men inte utan saker att hacka på. Forumet hade 107 programpunkter. 107! Till det kom några utställningar. Fyra punkter blev inställda, men oavsett så tog det mig timmar av planering att komma fram till vad jag ville gå på. Jag sa det 2010, jag sa det 2009, jag sa det troligen också 2008 och 2007, ABF måste dela upp forumet på två dagar! Det går inte att ha upplägget som det är nu. Dock har jag hört från olika håll att de flesta programpunkter var fullsatta, i alla fall de jag var på (och tänkte gå på) var det så, och då skulle det innebära troligen lika mycket folk fast på färre salar. För mycket folk var det, det måste varit rekord för så mycket folk har det inte varit under de gånger jag varit på forumet (jag har varit på alla forum sedan 2006), för mycket folk faktiskt. När första omgången föredrag var slut kl 11:00 var korridoren mellan trapporna och salarna på våning 1 smockfulla, funktionärer öppnade utrymningsvägar för att folk överhuvudtaget skulle kunna ta sig fram  på nämnda sträcka.

Vanligt förekommande under forumet

Men det var ju inte bara trångt i korridorerna. Jag var på fyra programpunkter och missade en jag tänkte gå på. Den jag missade var p.g.a. att det var fullt, i meningen att alla stolar var tagna och all annan yta var upptagen av folk som stod eller satt på. På två av programpunkterna jag gick på var så fallet, på två så var ”bara” alla stolar upptagna. Lappar på salsdörrarna med texten ”Fullt” var vanligt förekommande, forumet har vuxit ur ABF-huset.

Jag var då på fyra programpunkter. Först lyssnade jag på Håkan Blomqvist, historiker vid Södertörns högskola, som satte in tragedin på Utöja i ett historiskt perspektiv, och visade på hur det som hände inte var en isolerade händelse. Arbetarrörelsen har alltid utmanat den sociala ordningen, något som reaktionära krafter inte skytt några medel för att stoppa.

Den andra programpunkten vad också med Håkan Blomqvist. Han samtalde tillsammans med Martin Viredius från Transport om strejkbryteri förr och idag. Efter det jag det var jag på SEKOs punkt om avregleringen av järnvägstrafiken. Transport och SEKO höll bra och intressanta programpunkter, de bevisade att de är de radikalaste LO-facken. Just fackföreningsrörelsen var, med en handfull undantag, oroväckande frånvarande från forumet.

Fullt i entréhallen.

Efter det funderade jag att gå på ytterligare en programpunkt om tyska revolutionen men jag tog istället lunch. Efter att ha hängt hängt vid bokborden ett tag var det dags för en paneldebatt om vinsterna i skolan, salen var dock full så jag hängde med diverse bekanta och inför den sista programpunkten, ”Satir och opinionen”, gick vi och satte oss i Z-salen ungefär 20 minuter innan paneldebatten började. 10 minuter innan det började var alla stolar upptagna, när det väl drog i gång satt folk utmed gångarna på nästan all ledig golvyta.

Utöver föredragen så var det också bokbord, och utöver alla flygblad, gratisexemplar av tidningar, knappar och blandade prylar man fick så köpte jag tre böcker; ”Det stora tågrånet” av Mikael Nyberg, pocketversionen av ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett samt citatsamlingen ”Tala som en kung”.

Med socialistiskt forum 2011 över kan jag bara se fram emot 2012 års upplaga samt konstatera att årets näst största vänsterarrangemang ger mig det som behövs för att fortsätta ta kampen mot borgarna.

Bildkommentarer:
Bild 1-2: Rossana Dinamarca inledde dagen om händelserna i Norge och visade att hon är ett bra val av vice partiledare.
Bild 3: Mikke Schirén från vänstern i Gnesta snackade om övervakning.
Bild 4, 11-14, 16: Dagens huvudperson, Lars Ohly. Sittandes, i talarstol och med blommor. Helt spontant.
Bild 5-6: Stefan Lindborg nyvald förbundsordförane för Ung Vänster talade lite om allt.
Bild 7-8: The Baboon show spelade och tog en vända ut bland publiken. Bra band men tyvärr var publiken inte särskilt anpassad till musiken.
Bild 9-10: Folket på Strömmentorget, ungefär 175 personer räknade jag det till, en minskning från förra året.
Bild 15: Bilden av ett ledarbyte, Ida Gabrielsson står bredvid Stefan Lindborg. Vem kommer stå bredvid Lars Ohly om ett halvår?
Bild 17-18: Little Marbels spelade. Inte riktigt min genre dock.

Och eftersom jag jobbar på att bli Ung Vänster Storstockholms svar på Jöran Fagerlund så har jag också filmat lite.

Min irritation går i första hand till alliansorganet DN men jag är även irriterad på de DS-ordförande som faktiskt deltagit i DN:s enkät.  Dels för att de som sagt att de vill byta ut Lasse ger DN och övrig borgerlig media något som de kan använda mot oss, men även de 9 som deltagit i enkäten utan att för den saken skull hacka på Ohly gör ju ett misstag när de svarar på den, de borde rimligtvis fatta vad DN gör med svaren, det är ju inte första gången DN gör en sådan här sak. Om jag fattat rätt är Skånes DS-ordförande den enda som inte har svarat, den enda av de 24 som var vettig nog att inte svara.

Detta betyder dock inte att jag är okritisk till Ohly, men jag har inte kommit fram till någon åsikt om vad jag tycker frågan. Däremot har jag ett förslag på vem som jag vill se som partiledare och det är tidigare riksdagsledamoten Kalle Larsson, en utmärkt retoriker som alltid står för sina åsikter och har erfarenhet att arbetar politiskt både in men särskilt utanför valda församlingar.

Oavsett vem som hamnar på partiledarposten så bör Ohly få en plats i PS, att han passar där bevisade han med sitt tal tidigare ikväll där han var i mycket konkret och när han inte hölls sig till sakfrågor var talet mycket tydligt ideologiskt. Att han inte drog sig för att kritisera Sossarna och Mp var ett stort plus i kanten. Kortfattat var det, trots ledarskapsfrågan, en Lasse i toppform.

• Man ombildade hyresrätter i rasande takt, husen där folk inte ville ombilda såldes till privata värdar.
• Man har avvisat en grupp boende i husvagn från olika platser i kommunen flera gånger med falska påståenden.
• Man bytte ut produktionsbolaget för lokal-tv när de började göra granskande inslag
• Man rev en skola för att bygga ett häkte istället, detta gjorde att funktionshindrade elever berövades anpassade lokaler.
• Man tvingade lagvidrigt föräldrarna till skolbarnen i Norrviken att välja mellan ta över skolorna eller låta barnen gå långt ifrån hemmet.
• Man har lagt ner i alla fall en fritidsgård.
• Rosdahl själv spenderade skattepengar när han hade en ”övningsmiddag” äta på Edsbacka krog inför kungens besök häromåret.

Listan kan lätt göras längre, men jag tror ni läsare fattar vad som pågått i Sollentuna de senaste åren.
Nåväl, nu är ju inte Rosdahl kommunstyrelsens ordförande, eller borgmästare som tror att han kallade sig när internationella gäster var på besök, utan finanslandstingsråd, alltså samma sak som innan, fast för landstinget istället för kommunen. Och det började bra, media skrev inte något om honom (och för politiker vid makten är det en bra sak) tills häromdagen när landstingets budget presenterades. Enligt den budgeten skulle det bli en prisökning på 100 kr för ett 30-dagarskort från september. Reaktionerna väntar såklart inte på sig och media börjar ställa jobbiga frågor, men detta klarar väl Torbjörn av? Med decennier av erfarenhet i ryggen borde det vara en sak att försvara en avgiftshöjning? Nope. Han tycker att de som inte har råd ska gå till socialen och för de som i dagsläget har råd så är det ingen fara, kostnaden ökar ju bara med ”tre chipspåsar”…

Torbjörn Rosdahl till vänster, till höger allianskollegan Lennart Gabrielsson (fp)

Nu har han gjort en pudel och menat att det bara var en rolig liknelse och att ”Det är väldigt tråkigt om någon har uppfattat det på ett annat sätt.” Tro fan det! Långt ifrån alla har samma ekonomiska förutsättningar som du Torbjörn, och då snackar vi ändå Stockholms län där de med störst inkomst, största villorna, största stadsjeeparna etc. bor. ”Problemet” är väl då det faktum att det bor folk utanför det relativt välbärgade Sollentuna, och att det finns ett flertal områden som liknar Malmvägen men har större befolkning. Det gick visserligen att ignorera de boende på Malmvägen när du var kommunstyrelsens ordförande, häften av dem röstade ju inte och den andra hälften skulle ju omvändas medelst ombildningar. Men som sagt så finns det folk utanför Sollentuna, och ibland behöver de åka med kollektivtrafiken. Vissa av dem lever på marginalen (pga moderaternas politik för övrigt) och har helt enkelt inte råd med avgiftshöjningarna. Men det behöver inte du bry dig om, du med din årslön på över en miljon och ett hus i Sjöberg.

Så Torbjörn, visst var det enklare i Sollentuna?

I Upplands Väsby börjar Ung Vänster Norrort som vanligt med ett torgmöte klockan 10:00-11:00, sedan åker vi pendeln till Södra station och deltar på distriktets demonstration.

Årets kanske bästa banderoll under produktion!

Fotolasse har några bilder också.

Det hindrar dock inte att jag har kritik. Årets upplaga av socialistiskt forum hade 68 programpunkter (tror dock någon enstaka blev inställd) på en enda dag! Det är på tok för mycket, man borde lägga ut det på två dagar, det är det enda rimliga. Sen är arrangörerna alltför liberala (hö-hö) med vilka ämnen som får plats på forumet, t.ex. på ämnen som fick plats på forumet: Köttkonsumtion, feministiskt självförsvar, Livets ord.
Att bygga ett forum kring ”arbetarnas makt över produktionsmedlen” gör att det självklart riskerar att bli ganska smalt, men det är ingen ursäkt att ta in helt irrelevanta saker.

Gahh.

Ok, nu ska jag vara positiv. Årets forum var brett med många olika ämnen och deltagande organisationer, både på programpunkterna och vid bokbord. Det var inte den socialdemokratiska interndebatten som var förra året, även som det var ett antal punkter som socialdemokratin, nu med mera relevans.

Det första föredraget jag var på var ”Gemensam omställning för klimaträttvisa”. Inledningsvis kändes det som ett Ung Vänster-miljöföredrag men bättre allt eftersom med fokus på statliga företag och hur fel de agerar, hur facken i Sverige, men framförallt internationellt, agerar inför klimatomställning och om hur marknadens kortsiktiga kvartalårstänkande går emot klimatomställning som kräver långsiktighet. Deltog gjorde en från Miljöförbundet Jordens Vänner och en från Socialistiska Partiet. En från SEKO skulle närvarat men kunde tydligen inte dyka upp.

Sen blev det kaos. Efter mycket velande gick jag till ”Är det inte dags att sluta förlora nu?” som partidistriktet arrangerade. Det blev snabbt fullt och flyttades till en större sal. När det gjordes hade jag redan gått vidare och körde med plan B, dvs ”Är det dags för den utomparlamentariska kampens vår?”, vilken skulle hållas i en av salarna på våning 4. Springer upp och upptäcker att halva våning 4 är full med folk så jag springer vidare till forumets mest nördiga ämne, nämligen ”Har svenska folket blivit borgerliga?”, som även den flyttats till en större sal. Omflyttningar var för övrigt ett genomgående tema på forumet, ytterligare en anledning att lägga det på två dagar!
Föreläsningen var som sagt forumets nördigaste, och därav intressantaste. Statsvetaren Ulf Bjereld vid Göteborgs universitet besvarade frågan med vad jag tolkar som ett ”nja” eller ”nje”.

Tredje ämnet för dagen var ”Varning för nyliberalt nyspråk!” med Rebella. Ytterligare ett nördigt ämne, och ytterligare en för liten föreläsningssal. Mycket av det som sades var helt klockrent, hur högern lyckats delegera alla deras sympatisörer att använda nya ord, värdeladdade ord vinklade till högerns fördel. Arbetarrörelsen har traditionellt inte använt den ”arbetsmetoden”,  och inte lyckats särskilt bra när den använts. Men språket är vilket, då det är språket vi använder för att beskriva vår verklighet, och den har högern nu fått monopol att beskriva.

Tillbaka till den lilla salen jag började dagen med. Och den lilla salen fylldes av många människor. Högst förståeligt då ämnet var ”Inspirerande kvinnokraft i tredje världen” och de närvarande var America Vera-Zavala och Jenny Wrangborg. Tyvärr var det inte så engagerade upplägg, de två recenserade den bok som VIF kom ut med tidigare i höstas. Det jag snarare hade velat höra var nog enbart om bokens innehåll, snarare än nämndas åsikter om den.

Efter en kort lunch hörde jag på dagens sista föreläsning ”Myterna om välfärdsfinansieringen” med Daniel Ankarloo. Ankarloo är en mycket duktig föreläsare, och få kan likt han förklara svåra ekonomiska termer så en lekman fattar. Nu har jag visserligen läst på lite om just finansieringen av välfärden (Erik Hegelunds ”Finansieringen av hälso- och sjukvården till 2030″) men jag lärde mig lite grann ändå. Och denna frågan är viktig att vara kunnig om, välfärden är vänsterns fråga, men likt förbannat är vi på defensiven.

Utöver föredragen var årets Socialistiskt forum som det brukar vara, man hänger vid rörelsens bokbord, hittar någon intressant bok, får en massa flygblad och tidningar. Det var fullt. Riktigt jävla fullt. Fullt i entren, fullt vid alla bokbord, fullt i korridorerna.

Jag hittade även i år intressanta böcker. Det blev två köp på detta forum, dels ”Mannen på tåget” (Sven Wernström, Murbruk förlag) och dels ”Hopsnackat” (Frances Tuuloskopi(red)). De är mycket olika men verkar vara mycket intressanta. Ser fram emot att läsa dem.

Bildbeskrivningar:
Bild 1: från vänster: Ellie Cijvat, ordf. MJV, Lars Henriksson, SP samt Lars Igeland, MJV samt föredragets moderator.
Bild 2: Ulf Bjereld, statsvetare.
Bild 3: Sara Gunnerud, Rebella.
Bild 4: America Vera-Zavala och Jenny Wrangborg.
Bild 5: Fullt bland bokborden vid entren.
Bild 6: Rörelsens bokbord, från vänster: VIF, Vänsterpartiet, Ung Vänster, Red Planet AB/Nixon förlag, CMS. Enbart VSF saknades.
Bild 7: Daniel Ankarloo.

Om du vill ha orginalen eller andra bilder, skriv en kommentar (publiceras ej) så ska jag se vad jag kan ordna.

Bildtexter: Affisch för sommartalet, Konferenciererna, Mikke Schiren ordförande Vänsterpartiet Gnesta talade, Love Antell spelade några låtar, Slut på festen med Ung Vänsters valturné (http://slutpafesten.wordpress.com/), Jenny Wrangborg läste några dikter, Lasses tal, Lasse ler för pressen, lämmeltåg till presskonferens, Love Antell spelade några låtar till, Polisbevaktat kafé, Jenny Wrangborg läste några dikter till, Ida Gabrielsson talde, Nikes Röda orkester spelade några låtar och avslutade dagen.

9 november 2009
Ung Vänster Norrort genomförde ett torgmöte för att uppmärksamma årsdagen av Kristallnatten. Flera hundra flygblad delades och reaktionerna var positiva.

14-15 november 2009
Ung Vänster och Vänsterpartiet genomförde en ungdomsfacklig konferens i Stockholm, vilket var givande då jag intresserat mig för fackliga frågor under det senaste året.

28 november 2009
Socialistiskt forum i ABF-huset. Då jag har skrivit ett inlägg detta finns inte så mycket att nämna utom att jag slutgiltigt blir övertalad att gå med i Vänsterpartiet.

30 november 2009
Min medlemsansökan blir registrerad och några dagar senare kommer ett välkomstbrev i lådan.
Samma dag deltar jag i en demonstation anordnad av Nätverket mot rasism (NMR).

På Sveavägen, från Odenplan på väg till Hötorget. (dålig bild då jag tog denna med min kompaktkamera.)

12 december 2009
Medan nazisterna körde sin grej i Salem (deras minsta hittills för övrigt) så genomfördes en anti-rasistisk demonstration på Södermalm. Även den var den minsta hittills…

På Hornsgatan, från Södermalmstorg på väg till Medborgarplatsen.

Det hölls flera tal på både Södermalmstorg och på Medborgarplatsen. Den bästa talaren var Åsa Linderborg.

Senare på kvällen var det en konsert i Tensta, som hörde ihop med demonstrationen. Det kom ganska mycket folk, men efter en lång paneldebatt (där alla höll med varandra) gick en del. Konserten var bra men de som var kvar tills den började var nästan bara ”de närmast sörjande”.

Bästa bandet var Florence Valentine med sångaren Love Antell i strålkastarljuset.

Under resten av december hände inte så mycket och sen blev det veckokurs 2-5 januari med det har jag redan skrivit om, och sen blev det januari och även den månaden var ganska händelselös.

27 januari
Vänsterpartiet Storstockholms studieutskott anordnade en paneldebatt om Vänsterpartiets förslag till valplattform. I panelen satt Håkan Blomqvist och America Vera Zavala,  salen i ABF-Huset var fullsatt, det hela var intressant och givande.

Fullt med folk.

Det får avsluta del ett. Om det kommer en del två hoppas jag. Men det vette fan.